Svenska

Tola let ræisa stæin þennsa at sun sinn Harald, broður Ingvars. ÞæiR foru drængila fiarri at gulli ok austarla ærni gafu, dou sunnarla a Særklandi.

Historia

Fornsvenska "talades" förmodligen först av folket långt före vikingarna. Det användes inom jakt för att det hade korta ord. Man behövde inte ändra mycket på stridsvrålet ("Dööö!" i stället för "Ööh!") för att kunna få vrålet klassifierat som lingvistiskt uttrycksmedel. Detta räckte mer än väl till vardagliga behov, och även nattliga, för begreppet "mö" (Uttalas: "mööööö") uppfanns i ett ganska tidigt skede i svensk historia för att garantera fortplantningen inom denna etniska grupp. Allmänheten spekulerar i om det var August Strindberg som uppfann modern svenska, eftersom ingen lyssnar på historikerna.

Geopolisitka förhållanden

En mycket seriös förklaringsmöjlighet till uppkomsten av detta nordiska tungomål är fornnorskans spridningstendens över fjällen till det som senare skulle kallas Svealand. Något måste göras och de vilda skogsmänniskornas ledare insåg att bara ett starkt eget språk kunde förebygga denna företeelse och hindra dess frammarsch över nejder som de i sina framtidsvisioner redan under tiden innan vikingarna uppfanns hade planerat med syftet att en gång för alla grunda ett rike utan like innan sverkrar, erikar, folkungar o andra ungkarlars ungar skulle komma och tvista om makten efter vikingarna lagt av med sina resor och etablerat sig på flera utländska ställen som Ryssland och Normandie för att leva i lung o ro (De var ju mycket vana vid att ro) utan den inhemska men ack så hemska skattmasen (Från Dalarna?) kunde sträcka sin långa arm efter dem och deras ofantliga, obeskattade rikedomar. Därutöver hade man dansken hela tiden flåsande i nacken från söder. Denne Dacke (Dacke = dansk + nacke) lurpassade det språklösa ursvenska urfolket bakom skogsbrynet som skulle kallas Småland senare av historikerna eftersom det fanns så gott om små brynstenar där. Trängda från alla håll var nu dessa fornsvenskar förskansade i sina skogsborgar. Till och med baltiska havets torskbestånd hade sina invändningar om fornsvensk språkpolitik, och vägrade helt sonika att fastna i kustsvenskens sverkerska nät. Norsken, torsken och dansken fick svensken närapå at kasta in handsken. Tills....

Den slutliga lösningen

Med tiden hittade svenskarna ett gemensamt språk, och gav upp tvisten om om det ska vara "dööö" eller "ööööhh", som ska vrålas i strid. Detta ökade kommunikationsmöjligheterna avsevärt, och det tidigare sedvanliga sättet att göra sig förstådd med händerna avtog i takt med att den nya kommunikationsmetoden, sk språket, började tillämpas av ett sändigt ökande antal människor undan för undan. Detta ska enligt psykloprehistoriska källor tagit bara en epok mellan två istider, vilket kan anses vara en relativ snabb utveckling för detta dystra folkstam i nordisk kyla. </small> Sedan bar det iväg med bildandet av eget rike. Dagens människor har fått lida av konsekvenserna till våra dagar, även under nattetid, och tillbringat många sömnlösa nätter för att ordet "skatt" fick tidigt en ohyggligt oangenäm betydelse, vilket orsakade ett ständigt ökande penningförskingring i deras skattekistor där de förvarade sina utpräglat präglade mynt. Det hjälpte föga att göra större mynt, sk plåt, masen var dem på spåren med detsamma, den lymmeln. Senare övergick man till sedlar som försågs med plastöverdrag.

Men ett språk hade blivit till! Skål på den saken, sa svensken o tog påfyllning i den färska fiendeskalle han just kluvit och putsat rent för att kunna dricka till sitt nyuppfunna modersmål, svenskan.

Språket

Om ordförrådet

Trots att svenska förblev mycket ordfattigt tills ett bolag för svenska ord grundades, kunde den användas i kommunikation med gamla metoder vid sidan om. Med detta syftas på det gamla handgripliga sättet att göra sin förstådd. Tack vare två snillen, Hasse o Tage, och deras ypperliga Svenska Ord AB kunde man ganska fort skryta med ett ordförråd av hundratusentals egna och minst lika många stulna lånade ord som berikade det svenska språket med kvalitet över många andra, enligt dåtida lingvistiska sakkunniga källor.

Svensk dialog

Exempel på en typisk sk "svensk" dialog kunde förlöpa i forntida ishallar, långt, långt innan fornlämningar som Globen och Skandinavium hade bildats av isförträngda landmassor av importerad sten fra Norge:

— Jag är mö i hö.
— Bo på ö?
— Nä, hö i ö på mö.
— Å?
— Å på ö med mö på hö
— Med hö på mö?
— Ja
— Öh?
— Ö mö hö i å
— Bra

Gömda budskap

Svenska innehåller fullt med gömda budskap, vilket gör det roligare att lära sig. Ett exempel på detta är hur språket refererar pappor som kulinaristiska förståsigpåare. Far (direkt översatt "pappa") finns med i ordet Farkost, vilket är ett praktexempel på hur mycker pappor överhuvudtaget kan äta. Det behövs en farkost, dvs ett skepp eller motsvarande för att transportera pappornas kost o annat de behöver för att få sin mage att svälla ut som det passar en äkta far i mogen ålder. Ett exempel till är sk morbror. Denna manliga gestalt kan alltså vara även mor. Det finns en myriad av motsvarande gömda budskap, bara du tänker efter lite själv.

Dolda bokstäver

Svenska är full av bokstäver som inte finns. Exempel på detta är H:et i början av hjul, trots att ordet uttalas jul. Andra exempel på detta kamouflage i skrivandets svåra konst är förekomsten av d och l före vissa andra bokstäver, ofta j, bara för att göra det extra roligt för folk som än så länge inte kan andra språk än utländska. Dessa finns med bara i skriftspråket och bör ej uttalas alls, om man inte är okunnig om detta avslöjningssystem. Vikingarna lade förmodligen till dessa bokstäver för att förvirra sina fiender i England så att de inte skulle kunna förstå språket. Allmänheten har återigen valt att ignorera historikerna och spekulerar i att om man plockar ut alla extra bokstäver från alla svenska ord och sätter dem i rätt ordning får man en fuskkod som gör att man vinner spelet och uppnår evigt liv i Valhalla där man får pizza prosciutto alla berlusconi varje kväll av galten Särimners saftiga kött.

Forntida språk

För att ytterligare vilseleda folk som själva talar sk utländska i stället för svenska, utvecklades det ett antal olika helt onödiga böjningsformer i svenskan, detta grodornas språk. Vad då, grodornas? Jo, de flesta människor som har lärt sig svenska (Helt överkomligt, bara man kan åstadkomma ljud överhuvudtaget med de kroppsdelar som äro anslutna till människans andningsorgan.) brukar producera läten som påminner mycket starkt om grodans gormande i ankdammens leriga miljö. Dessa ljud förekommer vanligast då den svensktalande vill visa sitt samtycke med vad som framförs av den som står för språkligt framförande för tillfället.

Jodå- ljud

Åo, jodå, ådå och jojjamen är typiska skrivsätt som dessa grodljud betecknas med eftersom passande fonemskrift ej kunnat utvecklas. Med denna typ av ljud ämnar svensken att visa hur han till varje pris försöker uppenbara sitt samtycke med den som framförde den kanske mest idiotiska tanken som kan tänkas, bara för att inte spräcka den kollegiala stämningen som är alla svensktalande människors innersta önskan och syfte med livet. Vilket i och för sig är ingalunda förknippat med svenskan som språk.

Andra ljud

Svenskan innehöll tidigare många sk gutturala läten (från tiden då svenskarna fortfarande hade god ap-tit) vilka man använde till att uttrycka djupare tankar i hörbar form. Av dessa läten finns dock ej andra kvar än sj-ljudet som uppfanns för att det skedde alldeles för litet i äldre tider och kvällrunstenarna hade alldeles för litet att skriva om. Sen dess har det skett mer och mer. Och skrivits.

Sen är det ju också tj-ljudet som kom till då norrlänningar försökte lära skåningar att uttala vissa laryngala ljud korrekt. Än i dag råder det en viss oenighet om hur r-ljudet borda uttalas i svenskan på vissa håll i landet. Eller skall det uttalas alls. Detta har orsakat många missuppfattinngar och är säkert en av orsakerna varför en viss fd svensk statsminister släppte enstaka sk verbala grodor ur munnen på sina besök i fjärran östern i ett tidigt skede av sin karriär.

Annars utpräglas svenskan bla av supradentaler där bokstaven r behandlas på det mest förnedrande sättet, och en uppsjö av varianter i uttalet av vokaler som ändå skrivs på ett enda sätt. Dock finns det hela nio fonter som äro reserverade till just vokaler.

Detta är ett av skälen till att folk som talar utländska inte hänger riktigt med i det svenska sättet att tänka. Vilket man ej vet säkert om de gör det själva heller.

Alternativa metoder

Om böjningsformer i svenskan räcker det kanske att bara hänvisa till verbernas stora diversitet och möjligheten att blanda dem med varandra, en metod att förvirra utländska spioner igen. Till exempel kan man hellre än gärna säga "tvatt" i stället för det utslitna "tvättade", speciellt om objekten för tvättaktiviteterna, dvs kläder som äro lortiga eller dylikt dyiga, och ej mer tål att bli utsatta för nämda behandling pga risk för upplösning i fibrer, ska bara tvagas o ej tvättas alls. Observera att engelska "twat" inte har samma betydelse som "tvatt". Ett annat exempel är "lyste", som med fördel kan uttalas "lös". Den lösa lampan lös inte för den satt löst. Ett olösligt problem.

Mellanord

I jämförelse med engelskan kan det konstateras att dess stora antal sk starka verb gör språket till starkvara och kan således icke säljas till minderåriga i vanliga livsmedesaffärer. Svenskan är klassifierad som mellanöl. Detta är egentligen ett längdmått som används till att kartlägga hur lång sträcka den svensktalande kan gå utan att behöva ett öl igen, därav begreppet mellan öl. Översatt till metersystemet kan ett mellanöl ligga mellan 90 och 110 meter. Ordet öl förekommer fortfarande i südswenska, som numera kallas tyska. I modern svenska finns begreppet kvar, men drickandet har nästan upphört pga urtidsmänniskans alltför starka recept för dagens människors tillbakabildade magsystem. I stället togs gamla egyptiska ölrecept i bruk. Fornsvenska olja (öl på tyska) fick senare ny användning då hästen togs bort framför vagnen, och en markant ökning av farten krävde smörjning även annanstans än i kuskens blodcirkulation. Det finns kvar ett stort antal gamla runstenar med den svårtolkade texten 90 eller 110 i en rund skylt. Dessa kan observeras placerade på spetsen av en metallstolpe så alla kan beundra det bättre. Skyltar förekommer vid vandringleder landet runt. Riksantikvarieämbetet har föreslagit att minnesstenar till dessa urgamla mellan öl -skyltar skulle resas på det angivna avståndet som var fornsvenskens absolut längsta sträcka har kunde avverka utan att ta sig en förfiskande klunk igen. Ingen skulle kunna gå så långt i dag utan det.

Övrigt

• Visste du att svensk rättstavning var en dansk påhitt. De tröttnade på att deras bläck tog alltid slut vid skrivandet av Åmål, vilket skrevs innan detta Aamaal.
• Folk i Svealand hade ingen chans mot masen i Dalarna eftersom deras avlopp ledde allt skit söderut och täckte Svealand med en uppsjö av dynga. Detta kallades officiellt Baltiska Issjön.
• Det som är i dag Småland reste sig före Svealand ur denna dyngpöl och fick ett rejält kulturellt försprång, vilket tog Svealand flera dagar att hinna ikapp med.
• Runstenar var fornsveksarnas minneslappar, vilket visar klart hur dessa var utrustade både mentalt och fysiskt. Dagens svenskar orkar knappt med att klicka på ikonen för Notepad. För att inte tala om att hacka in fonter...
• Asterix och Obelix var fornsvenska bärsärkar, som kallade innersta fjärden av Mälaren för Galten efter den rika förekomsten av vildsvin som folk livnärde sig på i forna dagar i omringande ekskogar. Som offer till Oden lämnade de ett par öar orörda. Dessa kallas än i dag Suggorna. (Detta är sant, kolla får du se.)
• Av ekskogarna finns bara ekot kvar i dag.
• Limes Norrlandicus, Norrlands gräns, var ett tidigt försök att hålla både norrmän och dalmasen borta från Sverige.
• Ming-dynastins ledamöter var förtjusta i Limes Norrlandicus och tog mall av det till sin berömda mur i Kina.
• Billingen, Sveriges äldsta boplats, fick namnet för det var så billigt.

Se Även

• Grammatik